Ser på dom lyckliga leendena på fredagskvällens kvist
ska jag följa strömmen åter ja men hora var ej trist
Lev livet som det står i manualen du fick med
och låtsas som att inget dom någonsin sa sved
det är din plikt mot rädslan som du evigt har i dig
hoppas bara att någon säger hej..

Du säger du mår bra men din enda undanflykt är
rakbladen du så aktsamt gömmer i din säkra sfär
För att ingen ska få veta för att ingen ska förstå
hur mycket du hatar dig hur gärna du vill slå dig blå

Nu står du där i folkmassan precis som det ska va
men ändå är du ensam som det står i ditt DNA
Ingen ska kunna älska dig och det spelar ingen roll
för vem vill ha en trasig docka utan innehåll

Du förstör allting du tar i du gör aldrig nånting rätt
dina nära undrar varför du måste göra allt så snett
dom kommer lämna dig en för en, dra iväg nånstans
du kan inte följa efter, inte en jävla chans
för dom vill inte ha dig, dom hatar dig till botten
du är ju som du är, den allra sämsta lotten
så dra iväg nu, stick, dränk dig i en sjö
gör världen en tjänst och låt dig dö.