morfar i badrumsspegeln med rakhyveln i högsta hugg muttrar
det var då fan vad det blåser på västkusen i år jag kan inte
annat än nicka
och hålla med
så less på hålan där man vet allt om alla men inte känner någon

med naiv förhoppning apar jag efter när mina vänner dränker

problemen

i alkohol vill hinka rom och bli dissociativ vingla bort ner dölja
att fasaden krackelerar kanske
till och med låtsas att jag finns på riktigt

den elektriska stöten dötrren ger mig av förrakt när jag försöker lämna lägenheten för vilken gång i ordningen är bara ännu en återkommande påminnelse om
mina tillkorta kommanden

novembernatt kalla kyssar och jag minns dom som igår fast det nog egentligen
var flera liv sedan

sjunde dagen och rullgardinen har jag fortfarande inte dragit upp
verkligheten blir så krass i dagsljuset begraver mig upp till ögonen
med böcker tänker på psychosexual battle blood och undrar

om något någonsin kommer att hända eller om det bara var något vi sa