Hon satt mittemot
och pillade på kanten till duken.

Ganska markant syntes en gräns
mellan bordets glansiga yta och det matta tyget.

Hennes röda nagel skrapade ömsom lätt på en söm,
och försvann ömsom och delvis under kanten.

Köksbordet var av ett mörkare träslag.
Duken var ljusblå och utgjorde en del
av ett större tygstycke som han hade ärvt,
men som hon hade klippt och sytt till den löpare
som nu låg mellan dem.

Runt omkring,
i skåpen och lådorna,
låg kökets olika bestick och redskap.
Saxar såsom knivar.

Han satt mittemot och betraktade henne,
fullständigt omedveten om symboliken.