Genom ljus slingrar vi oss
inte där vi sa att vi skulle
en konst att förbli
vår båt förtöjd i hamn
ett ljus sträcker sig genom tiden, ett damm,
träden, nakna grå
i kall virvel söker jag något
oväsentligt i tid
en glimmande pärla kanske
en väg tillbaka
mer av glädje än nödvändighet
mer av sorg än förtvivlan
föruderligt, snötunga gren
ett träd brister
Jag brister