Du sköt med din fingerspets
en artikel om åsiktshets
huvudet skakade osvikligt
min protest lät sig komma oundvikligt

Det är som sten det vi så länge nu försökt andas
Vi skyller det på varandras
spott i luften när du skrattar
och den inte så förtvivlade världen fattar

Det är inte det att jag älskar dig
du luktar häst och Timotej
Nej, jag antar att jag bara upprätthöll
För det var länge sedan du gjorde att jag föll

Genom skärvade fönster ser vi på varann
sprickor som talar om vad som brann
Och i gryningen har jag en önskan om att bli sedd
Men du envisas med en jävla rosenbädd

Så dränkte vi oss självbelåtna i bestyr
Jag tror jag mest lekte martyr
upproren och revolt har i sig en sådan slagkraft
Men du svarade med ett ”Goddag yxskaft”

Så du sköt med din fingerspets
en artikel om åsiktshets
Jag skrek att nu tar du bort den förbannade violinen
Suckandes gick du och slog på kaffemaskinen