Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

stjärtbygel

- Ungefär som en stjärtbygel, sa hon med ett axelryck och tonen i rösten lät grötig liksom, nästan kåt samtidigt som hon fick något tomt i blicken, som om hon seglade iväg som en mindre spermavåg längs gommen.
Ett brus hördes i bakgrunden, jag kunde inte låta bli att lägga märke till hur det kom och gick, ungefär som en diskmaskin i 3/4-delstakt.
Kom jag på mig själv att gunga, sakta låta kroppen luta sig åt än det ena, än det andra hållet och nynnade tyst för mig själv.

- Stjärtbygel, sa jag! Vafan, hör du inte vad jag säger?! skrek hon.
Plötsligt tystnade allt omkring mig och jag bara tittade på henne, rakt in i ögonen på henne. Jag tror aldrig jag känt mig så förvirrad som just då. Det var ju vals.
Det var ju vals nu i köket. Eller var det vardagsrummet kanske, spelade liksom ingen roll. Takten var det sköna, gunget...

- Jag skiter väl i din jävla stjärtbygel! VILL DU HA EN FOT I... längre än så hann jag inte, förrän det small.



Sen dess har jag alltid stringtrosorna på tvären. På andra hållet fast tvärtom.
Behöver aldrig ta av mig dem, jag skiter i kvadrat.
Ungefär som en stjärtbygel.




Prosa (Kortnovell) av Sanningsägaren VIP
Läst 244 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2013-03-25 23:22



Bookmark and Share


  Robert Jonsson VIP
Mycket godis här, då blir det så, extermination i kubik
med liften mellan benen uppför krönet och sedan släpper vi iväg
lite så läser jag din kortnovell, fylld av närvaro.

2013-03-26
  > Nästa text
< Föregående

Sanningsägaren
Sanningsägaren VIP