Mången gång har lagar brutits
av skurkar utan randiga kläder. Tärningsspelarna
bläddrar med korten. Alla ögon bortslipade.
Om hästens man:
sträv och varm. 

Spåren förskräcker. Myrarna brinner. De som springer
över gårdarna i flykten från lagen,
då majestätet sitter med korslagda ben
bakom skyddsgaller,
gåslever mellan tänderna. 

Knäskålarna krossade
om och om igen.
Uppspärrade ögon uppsprättade. Tungan
spelar, putsar den sakta gulnande
emaljen. Kryptan är tom, 

fladdermössen som hänger i taket tiger stilla.
Blå vargar
slinker runt spårar sniffar. Andas
så att bröstkorgen
vidgar sig och faller ihop. 

Om vi såg ner i gapet
på dem skulle vi se oss själva.
Kulramen och räknestickan ligger redan
på vinden. Tv-predikanten har slutat
bulta med sin feta ringklädda näve på Skriften. 

Nu darrar han.
Om vi såg ner i svalget
på en varg skulle vi verkligen se oss själva
och bäva. Vi äter speglar.