Jag har glassplitter i min hjärna.
Glassplitter i mina ögon, i min själ.
I hela min kropp finns det genomskinliga taggar av glas.

Vissa sticker ut utanför huden, vissa sitter djupare så att de inte syns.
Några är riktigt stora.
Andra knappt synliga, de känns men de är svårare att lokalisera.

Jag vill operaras.
Renas från allt glas.
Sila mitt blod.
Använd pincett och tång.
Plocka ut bitarna en och en.

Tills jag är ren.
Tills jag är ny.
Små sår som får läka till osynliga ärr med hjälp av lysande läkkött.
Förstärk mig genom att lägga ett skikt av pansar mellan kroppen och huden.
Låt mig bli fri från denna glassplittersjukdom.

Jag vet knappt längre vad som är jag och vad som bara är glas.