Det var en gång en pojke. Han var rädd och ensam. Han ville bli kramad men det blev han aldrig. Han förblev okramad och ensam. Och väldigt rädd.
Det gjorde ont i pojkens hjärta. Pojken led för att han var ensam, okramad och rädd. Det enda pojken ville var att bli kramad.

Pojken dog vid 17 års ålder okramad och rädd. Han tog livet av sig. Han hängde sig. När han var död grät så många över hans död och önskade honom så många varma kramar. Men de kunde ju inte krama honom för att han var död. Folk grät och grät över pojkens död.

Pojken grät också i himlen då han såg hur många som ville krama honom. Han ville leva igen och bli kramad men kunde inte för att han var död.