Det är enbart när jag vilar i gräset
under sommarens nakna himmel
som jag förstår hur begränsat det känns
att vara människa.
Inga ord kan ens beskriva
hur poetiskt och vackert allting är
även upp och nervänt:
trädkronorna som hänger från himlen,
den molniga trottoaren,
de mästerliga lindansarna i fågelkostym,
själens virtuosa kärleksadagio.

© Laura Popa

Dikten ingår i diktsamlingen "Som en meditativ chaconne",
Adagio förlag 2012.