Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Orosmorgon.

Jag ligger kvar i sängen lyssnar
lyssnar till den nya dagens uppvaknande
allt är stilla det är ännu tidigt

månen har sjunkit något men lyser starkt ännu
stjärnorna tävlar för att överglänsa
långt borta hörs en bil ljudet avtar sakta

jag vänder mig och ser min man
han andas lugnt och vilar tryggt
allt andas frid runt omkring mig

men det finns en oro inne i mig
en oro för de nära som just nu kämpar
en sorg för det som måste ske

natten bryter sakta upp ger dagen åter
stjärnorna bleknar och månen med
jag sluter mina ögon för en kort vila

den nya dagen gryr
och har nya händelser med sig

© Skogsfen




Fri vers av Skogsfen.
Läst 268 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2013-03-29 08:55



Bookmark and Share


  Ljusletaren
Förstår din oro/ kram
2013-04-03

  Bo Himmelsbåge
Känner igen den oroliga väntan på det kanske oumdvikliga; maktlösheten: då kan det vara skönt att bara ge sig hän o vila i den Universiella Kärleken som omfattar alla; både levande o döda, o be för det bästa. Applåd! kram
2013-03-29

  ResenärGenomLivet VIP
Någon behövde nog dina tankar även om det va mitt i natten...känner igen...
2013-03-29
  > Nästa text
< Föregående

Skogsfen.
Skogsfen.