Så
förstår vi
det inte är
en litterär
skilsmässa här
när
dina sorgsna mess
mina stora ord
om
hur förbannat mycket
vi älskade
men försvann
-underligt nog!
från varann

Just när
orden
visar sig vara
bokstäver bara
och någon av oss
tillslut
går ut
med en sliten
Ica-kasse från förut
fylld med alla
omaka strumpor
därför att nu är
tiden slut


varför har vi sparat
i botten en mycket mycket liten
ömsint mycket sliten
bebissocka?

vi visste inte
den kunde skära som en kniv
ur ett förlorat liv

-----

Om ändå
den jävla soptunnan
var av plåt
så jag kunde drämma igen
locket om min gråt
med en skallrande smäll
med en slutgiltig skräll

men den är bara
en Sulo av plast
och locket ger ljud
lika dovt och stumt
som mina hjärtslag
de
som av
någon anledning
oförklarlig
envist tyst
fortsätter ljuda
också denna svarta dag.