Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Banja Luka

Främling
Du vred om mig den natten
Din ögonvrå har läst en bit av min skylda själ
En förmåga som varit gömd i födelseåren
Du fick inte, jag ville inte
Genom lögn bevisade jag oskulden till dig
Gått din väg främling
Gått din väg borde du ha gjort
En lögn uppkom mitt vackra ovetande
En lögn du snarast skall uppenbara
En lögn om det ovetandes vetande
Till dess är jag dig
Du måste ha fått nyckeln
Någon kastade den från ovan till dig
För att öppna min kropp
Och du sökte, du fann en bit så väl fördold
En bit av mig som inte många, min främling vet
Du är så vacker, Banja luka, du är så gudomligt vacker
Aldrig har jag sett dig men dem är så fagra
Ditt folk trollbinder mig, jag måste till dig
Jag måste säga att jag avgudar dig främling
För din lögn
För ditt sätt att suga ut min morgongryning i nattens påbörjade mörker
Din existens i min kropp växer sig
Farmor, låt det inte röra mitt hjärta, du som ger nyckeln
Rör inte hjärtat
Min kropp är till salu, prostituerad till intet
Kanske gavs den för lätt men njutning är njutning
Främling, i slutets slut så går du din väg
När du tagit kroppen på det mest avnjutande sätt
Kvar står jag med en längtan av din själ
Längtan av att kyssa den som jag aldrig kysst förr
Så intensivt, kärleksfyllt jag bara kan
Oh, få ger inspiration
Du är en främling, mitt ovetande ting, min gudomliga gestalt
En man av natten som kunde ta morgongryningen ifrån mig
Mer än så
En man av natten som kanske kommer att ta dagar, månader, kanske år ifrån mig
Förblir en slående staty i min dolda själ
Aldrig skall dessa ord yppas för dig främling
I nattens ensamhet, förblir du mitt livsverks mest älskade ting
Farväl




Fri vers (Fri form) av Bozica
Läst 205 gånger
Publicerad 2013-03-29 13:04



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Bozica
Bozica