Om jag ber dig, min vän,
att gå vid min sida,
om jag ber dig att sjunga min sång.

Vill du göra mig detta, en enda gång,
när mörkret och ljuset nu strida,
blott nu, och sedan aldrig igen.

Jag tänkte mig gå till försoningens strand,
jag ber dig att vittna för alla.
Hur sten efter sten jag tar i min hand,
och låter dem i djupet förfalla.

Den första för allt som försakats,
den andra för det som fick bero.
Den tredje för det som bejakats,
den fjärde för min egen sinnesro.

Jag ber dig, min vän, att följa mig dit,
du vittne till allas förgängliga öden.
Du slutmål för möda och fruktlöst slit,
jag kallar dig livet, andra kallar dig döden.