Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

DDR

Om jag hade haft en vodkaflaska och en Ford Mustang skulle kvällen innehållit poesi. Nu har jag varken eller. Jag har ljud. Jag har en självdestruktiv brasa. Jag har bilder av en östtysk cirkus med dopade elefanter. Aporna sniffar thinner och sjölejonen tittar på porrfilm. Clownen mäter sin kuk innan varje föreställning. Mätningen sker med ett måttband av metall som riskerar att kapa av hans ädla delar. När direktören försynt påpekar att en cirkus utan en clown, eller snarare en cirkus med en clown utan penis, inte är en riktig cirkus tar clownen sin röda näsa och stoppar upp i rumpan. I stasitider är det hans sätt att protestera mot den i hans ögon sexistiska kommentaren. Direktören skakar trött på sitt huvud och går in i logen. De bägge turkiska dvärgarna, vilka kommit till cirkusen i form av byteshandel, står utanför och övar jonglering med uppstoppade ekorrar*. I utbyte hade Zirkyz Istanbul fått tre märrar av tvivelaktig kvalitet med påstådd synsk förmåga att kunna läsa andra människors tankar. Notera människor och inte hästar. Den turkiske cirkusdirektören hade till en börjat tvivlat på denna berättelse om hästar med övernaturliga egenskaper men per telegram blivit övertalad. Till saken hör att han inte hade mycket till övers för Bülent och Birkan heller. Dvärgarna. Det står ingenting i koranen om hästkött hade han tänkt och gett klartecken. I värsta fall äter vi upp gnäggtrollen helt enkelt.

 

Till saken hör att jag numera har en vodkaflaska. Nästan full. Och Schweppes Russchian. I princip full. Och att jag sagt ajöss till min egen påtvingade nykterhet med efterföljande offerkofta. Det får fan vara nog nu. Ni fattar, I'm sure. Att skriva är roligt och då ska jag skriva. Inte tänka efter vad jag skriver för då blir det fel. Eller som nyss då jag försökte mig på en äventyrsroman för tolvåringar. Det blev fel. Jag tappade intresset efter tre stycken prosa och att hon - huvudpersonen Liv - skulle fylla år.

Gäsp.

Jag återvänder till drömmen och känner mig aldrig så levande och realistisk som just nu. I detta ögonblick. Min älskling behöver ström och det ordnar jag. Pronto. Pocahontaspronto. Min hjärna är inte din och det ska du nog skatta dig lycklig för.


* = levande ekorrar ställer inte upp på jonglering av någon sort

 

(c) Daniel 2013




Fri vers av DaRe Art Project
Läst 529 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2013-03-29 15:19



Bookmark and Share


  Stefan Viljehammar
Vilken ljuvligt rolig dikt.
2013-03-29

  Larz Gustafsson VIP
Doping har tydligen aldrig förekommit i västvärlden...
2013-03-29

  Bengt VIP
hahahaha dadada va bra!
2013-03-29
  > Nästa text
< Föregående

DaRe Art Project
DaRe Art Project