(En kortnovell som jag tillägnar min pappa som tog sitt liv 1976, natten mot min elfte födelsedag. Jag tillägnar denna text även till min syrras kille som begick suicid för 5 år sen, (jag hade så gärna velat lära känna honom bättre!), samt till alla dom som begått och kommer att begå suicid i Sverige och i världen. Jag önskar innerligast att alla ni som funderar på att ta era liv kan härda ut i era kriser, söka hjälp, och så småningom se ljuset långt borta i tunneln och välja att leva.)
********************************************************************

Vad mediokert med halvtrista slentrianligg.

Ömheten och passionen lyser med sin frånvaro.

In-ut-in-ut-in-ut och så ett för tidigt sprut.

Han somnar kvickt och hon hjälper sej själv till en sorgsen orgasm.

Svalorna har anlänt till gården med sin vilda attityd.

I skogen vrålar en råbock av brunst efter en lika brunstig get.

Det äkta paret sover oroligt och drömmer om nyförälskelse,

kåtkalabalik och sprittande livsglädje, men glömmer genast

sina drömmar när de vaknar och börjar grubbla över den

akut problematiska ekonomin; möglet i källaren, bilen som

inte startar, och ungarna som har förköpt sej igen med sina

kreditkort och sms-lån, och är väldigt dåliga som föräldrar

vilket börjar få det äkta paret att fundera allt mer på att ringa

till socialen, och svärsonen är en väldigt aktiv sverigedemokrat.

Det är kylslaget regnigt väder i maj, och frun i huset som är i

klimakteriet har suicidtankar som blir allt starkare, hon har

sparat 150 stycken propavan sömntabletter.

Denna lidande maka och hennes make är så uttråkade

av det så kallade livet och samlivet, och idag är det lördag

och han grottar ner sej i soffan för att avnjuta 4 timmar

med trav, och hon lägger sej i sängen och gråter och bilen

startar inte så idag kan hon inte åka till IKEA och tröstköpa

det lilla hon har råd med och käka billig korv med bröd.

Hon går ut i skogen istället och lägger sej i en fin glänta,

tar sina 150 propavan, (som verkar efter 1,5 - 2 timmar),

+ 30 stycken stilnoct snabbinsomningstabletter, och det hela

går fort; hon blir snabbt medvetslös och efter 2 timmar

inträder döden och hon svävar in i ett obeskrivligt ljus,

och fylls utav en total frid och glädje.

Där på den andra sidan välkomnas och omfamnas hon

utav sin mor och far vars ögon strålar utav kärlek.

Och hennes make sitter i sina skitiga kalsonger och har

börjat fyllna till och vinner inte på V-75 idag heller.

Tankarna på vad hans fruga sysslar med har han för

länge sedan lagt åt sidan helt uppslukad utav travet

och groggarna, och det är en sån skön befrielse att

få släppa alla problem, den arbetslösa vardagen

tillsammans med den arbetslösa frun och den snart

stundande utförsäkringen för dom båda på a-kassan,

och alliansens terrorpolitik, SD:s stigande opinionssiffror,

och vreden, hatet och avskyn som kokar i landet;

det är märkligt att ingen har tagit fram revolvern än

och satt stopp för Reinfeldt och Borg.

Plötsligt så ringer det på dörren, det är dottern som

kommer för att lämna ungarna för hon och hennes

sambo ska åka till Ullared, de har fått låna pengar

utav dotterns godtrogna farbror och ska bo på

lyxigt hotell på natten, men när dom får se hur

berusad deras ungars morfar är så fattar dom att

det blir ingen shoppingresa denna helg.

Och dom undrar vad frun i huset håller på med

och hennes fulla make säjer att han inte har en aning

faktiskt, och hans barnbarn rusar i hans famn och

skrattar åt honom för att han är så konstig och rolig.

Hon är väl på IKEA som vanligt utbrister han, men

kommer direkt på att bilen är trasig, och så plötsligt

så börjar han att storgråta och hans barnbarn blir oroliga

och börjar att gråta dom också, och dotter får onda aningar

för hennes mamma brukar aldrig åka nånstans utan att

meddela sin man om vart.

På TV:n är det helgmålsringning på hög volym och

flickan och pojken och deras morfar kan inte sluta att gråta,

och de kramar, pussar och tröstar varandra.