Jag ville människan benåda
i kraften av en ring,
den ringen menade ingenting
jag trodde den rymde oss båda.

Ingen ska åter träda min yta
eller smäda mig med solk,
min ensamhet, är till för ett folk
vars bekantskap jag önskat att bryta.

Tusen sorger — tio år!
Lidelser i ånger och kämpan,
utan hopp i stunder av förväntan
är mer än jag förmår.

Mycket har jag felat, och mycket förbrutit
mot mig själv. Det var min last
att jag ringen slutit,
inte att den brast.