Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Roten

Ingenstans gränsar landet till mig,
mitt vapen -
en ensam sjö, stilla
som ursprungen ur tid

Mellan snötäckta berg
ekar det,
ekar tystnad ut

Ut ur mig,
uti mig finns väggar och
ekande...

Ingen rot,
utan som eld prydd i liv

Gånget är det som lämnats kvar;
på backen, i en grop,
utan antydan,
ett enda uttryck.
Vänligen. Vänta.

Vänligaste, lyssna, på de rop jag gör,
Det gränsar en förbannelse över min skog
annars - ett ljus,
starkt ljus, starkt som berget,
stålets ljud mynnar ut,

Annars sägs det att stigen är kantig,
full av
Krypade, krälande, ett stenkast ifrån...

Innuti mig, bara stoft.




Fri vers av Fröken Stork
Läst 470 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2013-04-02 15:51



Bookmark and Share


  Zackari
Väldigt mycket rörelse i texten. Jag fördes snart iväg av den.
2013-10-10

  Yrre VIP
Tycker om ditt språk och de bilder det frammanar!
2013-06-18

    ej medlem längre
grundade & gedigna ord.
2013-04-02
  > Nästa text
< Föregående

Fröken Stork
Fröken Stork