Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vätterviksbadet (Vi skulle aldrig dö)


Vi var små,
skrynkligt blå,
skakande och blöta
när vi kastade frysta kanelbullar
på väsande svanar.

Sanden svedde
fotsulorna. Solen brände
axlar och hjässa.
Genom huttrande tandglugg
silades klart vatten
(om vi inte just hade pinkat
i vattnet förstås,
då kröp naveln inåt mot ryggraden).

Det var på den här tiden
som barn fick kramp och drunknade,
om de badade
med Mariekex och saft
i magen. Gäddorna
lurade i vassarna tillsammans 

med blodiglarna
som gjorde så att man kunde dö
– de sög allt blod ut ur en,
tills man såg ut som en bullpåse
utan bullar. Där vi inte längre bottnade
fanns valar och hajar. Men vi, vi, vi,
vi skulle aldrig dö. Aldrig.

 

 

 

 




Fri vers av Stefan Albrektsson
Läst 384 gånger och applåderad av 23 personer
Publicerad 2013-04-03 09:49



Bookmark and Share


  Akvamarin
Vi var alla små och skrynkliga beredda på okända hemskheten under vattenytan, som vi trodde och inte trodde på, beroende på omgivningens inflytande. Så väl skildrat. Det slutade inte där. Någon fastnade med benen i den gistna bryggan fast döden inte fanns. Det står inte i texten, men den växer vidare till egna barndomsupplevelser. Vackert och sorgligt skildrat, en byggsten till gamla minnen.
2013-04-12

    ej medlem längre
Vänligt mot minnen där man hör barnets röster!
Din dikt väcker minnen - som en magisk spegel!
Har du kommit över fotoalbum eller 8-mm filmer?
2013-04-04

  Bo Himmelsbåge
En härlig nostalgibild som får det att knottra sig längs ryggraden! Man hade nästan glömt det där odödlighetssyndromet o fantasin o spänningen! Allt kunde hända o hände! Ohh, härliga barndom! Tack fär att du minns åt oss, med sådan inlevelse! Applåd o bokmärkning!
2013-04-03

  hansensson
Ljuvlig, precis. Alla minnen som du framkallar.
2013-04-03

  Lupina Ojala
Som läsare hamnar man direkt i stunden, känner smaken av solvarma bullar och får gåshud av svala vindar. Då och nu - samtidigt på något vis.
2013-04-03

  Jordgubbsodlare
En tioetta! Varje ord accelerar mig som läsare in i bardomsminnen av badglädje, äventyr, fikalycka och de ohyggliga farorna som ständigt lurade i vassen, i djupet eller i den egna magen.
Första versen själva juvelen i detta guldsmycke!

Gött mos, Stefan! :)
2013-04-03

    Annika J
Underbar tolkning av det starka och osårbara barnet. Men i djupet lurar en annan verklighet som måste besvärjas med saft och bullar. och det anar barnet, Ibland känner det kylan från djupvattnet.
2013-04-03

  Larz Gustafsson VIP
Påminner mig om låten där Mike Monroe i Hanoi Rocks sjöng att de skrev på väggarna att "punks never die" samt Kentas "Jag ska aldrig dö".
2013-04-03

  ResenärGenomLivet VIP
Barndomsminnen fulla med livsglädje...
2013-04-03

    ej medlem längre
Som ristningar i en klipphäll
2013-04-03

    ej medlem längre
Härlig, som ett fotoalbum med bilder och ord som känns igen, bra slut, som en punkt
2013-04-03

    ej medlem längre
Det här är ju en sång! Lite trixande med refräng runt Vi var små,
skrynkligt blå, skakande och blöta plus några ackord så... Gillar!
2013-04-03

  catharina.jerbo VIP
ja, här har vi alla varit. på ett eller annat sätt. det är nära och mjukt skrivet. och jag börjar längta tillbaka:-)
2013-04-03

  Tess74
Ah! Underbart. Känner igen mig så mycket. Alla dessa saker man fick höra
2013-04-03

    Max Poisé
Vi lever i en värld som matas med myter. Du fångar på ett exeptionellt bra sätt.
Orden liksom klistras fast och etsas utan att bli påträngande- Det är en skön läsning utan att man stakar sig.
Mycket bra...
2013-04-03

  Ellika
Så underbart nostalgiskt!
2013-04-03

  Nanna X
du är bra på närvaro. jättebra.
2013-04-03

    ej medlem längre

Men så bra skrivet ...
kan känna igen mycket i dina ord ...
2013-04-03
  > Nästa text
< Föregående

Stefan Albrektsson
Stefan Albrektsson