Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Skriven som låt-text. Den handlar dock inte om mord, utan om avsaknad självinsikt.


En pojke som omkom

Det var en gång, en gång, en gång
en liten pojke som omkom
han omkom när han skulle ut
Där han gick bort sig till slut.

En pojke skulle till skogens slut
men där han fann sig försvunnen
Han, han letade efter hem
Men fann sig alltid försvunnen

Denna pojke brast ut i gråt
Förbannade skogens försåt
var dag han letade efter hem
men fann sig alltid försvunnen

Denna pojke blev gammal man
hans tårar alltid de rann
de släckte inte hans eld av sorg
när han tänkte på marknad och torg

Till slut han hittade vägen hem
han var inte längre försvunnen
Hans hår var vitt och hans ansikte trött
När han vandra till skogens början

Han hittade där sin barndoms hus
Där lekte en pojke barfota
Han såg där ingen han kände igen
Så åter var han försvunnen

Han letade länge sin mor och far
Men hittade bara två stenar
Där han åter brast ut i gråt
För de var nu också försvunna

Blind av sorg, han gick åter hem
och såg pojken leka så glatt
Så som han hade lekt förut
innan han blev försvunnen

Han kramade hårt om pojkens hals
Till dess att pojken försvann
Innan han gick in till hem
för att ligga still och försvinna

Det var en gång, en gång, en gång
En liten pojke som omkom
han omkom när han skulle ut
där han gick bort sig till slut.




Fri vers av Bittersweet Bowtie
Läst 200 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2013-04-04 09:46



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Bittersweet Bowtie
Bittersweet Bowtie