Döda mig i skymningen,
så som du dödar mig alla kvällar.
Psyka mig sönder och samman,
dra mig förstörd tills mitt sinne inte orkar mer.

Lek med mig.
Och spela massa spel jag inte alls förstår.
Sjung för mig, genom telefonens brus
- eller bättre upp, svara inte alls när jag ringer.

Sprätt upp gårdagens stygn.
Och låtsas sedan som om du inte ser att jag blöder.
Men håll mig ibland,
så att jag aldrig riktigt ramlar över kanten.

Du säger som låten.

"Du är inte trasig."
- Jo det är jag, du förstörde mig just.
"Du behöver inte fixas"
- Men du har kramat blotta inälvorna ur mig, och det gör ont.

Men..

Gör inget annorlunda.
För här vet jag var jag har dig, även när det smärtar.
Och det är bättre att du gör sönder,
än att du inte gör något alls.