mänskoblivande blomma
jag böjer mig in
genom
din blick som är öppen
du rör mig världsligen
återigen och livligen

berörd och oerhörd
men fortfarande ohörd
här kommer en annan
famnar inte någon botten
vilar i min längtan
liksom hemma överallt


från din planet
helt utomvetenskapligt
triggar du min existens
brutalt indifferent
exploderar plötsligt livet
biter sig i svansen