do not pity the dead, harry,
pity the living
sectrum sempra
om du andas in nu vad känner du då? vår utanför fönstret men vi fryser ändå skakar med blå naglar
för livet är på gränsen till outhärligt och ingenting blir någonsin som man tänkt sig fast det visste vi nog egentligen redan ville bara inte acceptera inte förändra inte anpassa oss till idealen vi tvångsmatas med har du hus än studierna avklarade jobbet du alltid drömde om jaha men okej och lånet då betalar du fortfarande av det och har du råd med nödvändigheter mitt i cirkusen av designer varor och mat du inte tål som ska föreställa ditt liv nej?
no shit sherlock i have a surprise for you;
det blir aldrig bra aldrig
bättre än såhär
än vad kanske någon frågar sig fortfarande blöt bakom öronen inte självständig än inte klyftig eller ansvarig eller ens riktigt levande för helt ärligt du vet bara att du lever precis innan du dör
och
med den inställningen vet ingen av oss ett jävla jota vi vandrar runt och placerar allt i fack i ett desperat försök att organisera det kroniska kaoset hantera känslor som heirgoglyfer och när vi inser
för vilken gång i ordningen
att det inte kommer fungera sätter vi oss med benen dinglande över balkongräcket med den sista ciggen brännandes i mungipan trötta ögon scannar betongskogen åter igen när du halvhjärtat undrar hur du ska få det att gå ihop den här månaden också
säljer kropp och själ för en verklighetsflykt det spelar ju ändå ingen roll om dom aldrig någonsin brydde sig to begin with liksom
ge fan i att säga att vi hörs sluta le och gör mig knäsvag när det enda du har i tankarna är fyllor en torsdagkväll och en till morgon med baksmälla i någon annans säng
ge fan låt mig vara gå härifrån lämna
förpestade gator och jag kan inte ens läsa kartor längre utan att i mitt inte alls särskilt stilla sinne fundera på vilken död som hade varit vackrast
bro
pistol
tabletter
eller
ska man helt enkelt bara sätta sig ner och vänta ut det?
torkar näsblodet med tröjärmen och stålsätter mig för ännu en helvetesnatt med kallsvettningar och ensamhet livet
var en gåva jag nog aldrig ville ha