Hon blir aldrig klar.
Det är här och nu hon måste inse detta faktum.
Hur hon en fejar flyttar dammar möblerar om och om och om igen.
Så blir hon aldrig klar.

När hon väl känner sig nöjd med det ena hörnet har det andra samlat damm.
Det här går ej.
Hon måste inse att det aldrig kommer att hända. Att hon aldrig kommer att känna känslan att vara klar med något.

För att sätta sig tillsammans med människorna och grilla t.ex.. Eller gå på BIO.
Eller skriva.
Om hon skall få ihop det där som hon önskar, så måste hon lämna allt annat åt sitt öde.
Låta det förfalla och låtsas inte se.

Hon inser ju nu att dagarna är räknade. Och att hon inte kommer att hinna.

Om hon inte slutar upp med detta städandet.
Som en då aldrig
har något slut.