Jag stiger ut på gatan och möts av en spökstad;

här har det plötsliga oktoberregnet förvandlat butiksstråket till en djurpark tömd på djur. Pelare av vatten bär upp en gröngrå himmel.
Den liknar mest en presenning som buktar ner.

Jag tycker mig se gestalter, men inte här. Regnets vålnader
vandrar in och ur .

Jag är inte ensam men känner mig som en ängel efter ett stort krig. Bevisningen sköljs bort
och man städar efter sig för en ny generation att ta plats.

Länge har jag gått längs med gatan
som till slut mynnar ut i ett stort grönområde med en liten damm.
I vattet ser jag min spegelbild sjunka. Jag är en staty
mitt i staden som har rengorts från år av smuts.

Efteråt:

Ett stort djur kommer fram till mig. Hon håller huvudet högt
som för att vädra. Till sist stirrar hon med svarta
klotrunda ögon rakt genom mig.