På den mörkaste natthimlen
lyser stjärnor.

Et fåtal stjärnor
lyser upp himlen.

Deras liv är sedan länge över,
ändå bryter de mörkret,
tystnaden.
De skänker hopp.

Stjärnorna slocknade för så länge sedan
att ingen längre minns deras liv.
Trots de
syns deras avtryck tydligt,
skänker trygghet
lugn.

Utan stjärnorna
är vi inget.
Vi behöver deras ljus,
deras godhet.

Stjärnorna gör världen lite renare,
lite vackrare.

Om jag kunde
skulle jag fånga en stjärna.
Hålla den nära
aldrig släppa taget.

Min önskan är meningslös
stjärnor är döda.