Du var här igår
och dina känslor
böjde din rygg
på Quasimodo
och lät klockor ringa
som sjöng:

Älska den som hatar allt som är annorlunda
men älska inte mig
älska allt som inte sticker i ögat på dig
men älska inte mig

för jag var krossat glas under dina fotsulor

Du var här idag
då du lagt
Van Goghs vänstra öra
mot tågrälsen
som viskade:

älska den som slåss för kung och fosterland
men älska inte mig
älska den som tyst håller med eller inte vågar säga emot
men älska inte mig

För jag var ilskan i en revolution utan ord

älska den som beväpnar sig med järnrör
men älska inte mig

För jag var den nationalistiska yran i ingenmansland

älska den som låter babels piska vina över din nacke
men älska inte mig

För jag var blodet som spilldes i onödan

som bildade en röd rännil med ord
i den oskyldiga och vita snön
där det stod:
här tar du ditt sista andetag imorgon

älska den som lär dig skilja på vi och dom
men älska inte mig

För jag var androgyn på besök hos Barbie och Ken

älska den som far med sannolikheter framför sanningar
men älska inte mig


För jag var nattfrost i mitten av juni

älska den som förstår
och inte den som vägrar