Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ibland

Ibland tänder hon ett ljus för att frammana värmen hon inte längre besitter.
Ibland lägger hon armarna om ett träd för att förnimma kroppen hon inte längre har.
Ibland ropar hon vid bergets rand för att höra ekot svara.
Ibland lever hon.
Men bara för att hon måste.




Fri vers av Mia Popiana
Läst 415 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2013-04-12 09:55



Bookmark and Share


  Hopplös själ
Well,
är väl en "sadness junkie"
Så "I like" :)
2017-09-10

  Quasimodo
Starkt för en bekräftelse av att vara levande ibland och i ett ödsligt måste
2016-11-26

  aol
Så berörande grep tag i hjärtat,
2016-04-20

  Håkan Barck
Berörs inom.....!
2015-01-21

  Linda CH VIP
Gripande!
2014-04-07

  Ewelina Mann
Jätte vackert skrivit, symboliserar en känsla jag känner igen, älskar slutet - den gör på någotsätt hela dikten. Jag imponeras av ditt sätt att skriva, du gör det riktigt bra!
2013-05-12

  Wolf Wallström
För mig beskriver Du åldrandet. Men det är också ropande på hjälp. Bra, Bra, Bra!
2013-04-14

  petter rost
Nej du måste inte men vi vill att du gör. Du har så mycket att ge...
2013-04-14

  Fairytailgirl
Väldigt sorgligt!!!
2013-04-13

  Lars Hedlin
Berörs inom
2013-04-12

    ej medlem längre
smärtsam läsning..
2013-04-12

    ej medlem längre
berör...
2013-04-12

    ej medlem längre
gillar liknelsen om kroppen som träd.
2013-04-12
  > Nästa text
< Föregående

Mia Popiana
Mia Popiana