blindhet

drabbar

frodas molnlikt

höljeflor

i snårig sikt

enslig trevan

vilar uti

ögonhavs enklav

här stilla

stunden gav

famlat fångat

blottad mynning

öppet vatten glider

blå

vågor vägra

svalla över

stiltje driver

andnings kval

tiden lider

själ allena

gudagnista

lämna ej

i gråtens dal

tänds hoppets bloss

att aldrig mista

att nåden ges

i lövad sal

djupet

över

sannings krön

förena åter

oss 

till en