vinteräpplen, en termos med varm choklad och punsch och du

Alla diskussioner vann du. Jag kunde aldrig slita blicken från dina smala läppar. De var de vackraste jag sett. De är de vackraste jag sett. Jag bjöd dig på choklad. Med punsch. Sen dansade vi i snön, minns du. Dubbelänglar fast det var kallt. Du la dig på mina och skrattade.

Som ett aldrig flätat hår, långt ner på din vackra höft. Ibland undrar jag om du var på riktigt. Fanns du. Verkligen.

Kortet finns. Gömt i min plånbok. Jag tar fram det då och då. Oftare på vintern.

*

Jag vet inte om jag någonsin kan bli lycklig. Hur blir man det, förresten. Har du något recept i bakfickan att ta fram. Jag kommer ihåg att du ville skaffa dig ett riktigt yrke. Eller var det bara en dröm. Drömmar vet jag allt om. Drömmar som flyger sin kos och drömmar som retas och drömmar som aldrig tar mig längre än till kanten av branten. Jag vågar ju aldrig flyga. Jag vågar ju aldrig leka som vi gjorde då. Jag gör ju aldrig snöänglar på varandra längre och aldrig vågar jag ens erkänna för mig själv det jag verkligen vill. Vad gör du när drömmarna dränks i trumpetljudet och lovikkavantarna inte hittar rätt knappar att trycka på. Vad gör du när kylan biter i kinderna och det enda du längtar efter är en varm hand som kan smeka tillbaka skratten från igår. Ibland känns det som om jag håller på att bli bitter, det känns som att jag saknar en instruktionsbok för det här jävla livet. Inte för att jag skulle läsa den, det gör jag ju ändå aldrig, trial and error, men ändå. Du förstår hur jag menar. Då skulle lösningen ligga där i hyllan och vänta och jag skulle inte ha något att skylla på. Kanske jag skulle försöka mer, leta mer, pröva mer. Känna mer… det gjorde ont att skriva. Men jag suddar aldrig. Och inte byter jag stycke heller, jag skriver nog som jag lever, i ett enda flöde utan pauser. Det kanske är det som är felet. Det känns som om jag slutat andas.

*

du drack ju aldrig konjak

Jag dog lite den vintern, jag vet att det låter patetiskt, en riktigt klyschig klyscha. Men det var nog faktiskt så det var. Det fanns stunder då jag hade kapat av mig ena armen för att få. Mer. Av dig.

Ibland undrar jag om du visste. Hur viktig du var för mig. Vad dina ord betydde. För mig. Vilken kraft du la i små fält runt mig när du log, när du andades, när du vinkade med dina mjuka händer. När du la huvudet lite på sned och sa mitt namn. Ibland undrar jag.

Jag skriver för att orka.

Om nätterna sitter jag och värmer en glaskupa och läppjar på en konjak, bara för att känna. Just för att slippa känna. För du drack ju aldrig konjak.

**

bland lovikkavantar och trumpeter

som toner ur snömos
trumpna miner
när jag log

du sa att du frös

och att natten aldrig skulle ta slut

vi ljög oss fria den vintern
spelade våra kort
gömde dagarna

jag sa att du alltid skulle vara min värme
jag visste inte hur sant det var

**

Bygga broar mellan natten och evigheten

Du.

Det kommer över mig en känsla av otillräcklighet, eller förgänglighet vore kanske mer rättvisande, som sockervadd en regnig sensommardag på tivolit. Jag tänker att livet fångades inte där och då, när jag hade chansen. Jag slickade aldrig av dina fingrar. Kände aldrig sötman som rann. Ur dig.

För nog fanns den där, det blir jag mer och mer säker på. Även om jag aldrig kan veta med bestämdhet. Det är det få saker som kan. Vetas med bestämdhet.

Jag tänker på det där du sa om att bygga broar mellan natten och evigheten. Jag tänkte då att det var ditt sätt att vilja vara oberoende. Det kanske var en bro över nattens ångest du såg hos mig redan då. En bro för mig att kliva över på, till dig.

På dagarna samlar jag fina stenar att lägga i ett hjärta på stranden.

**

där stjärnor blandas med kristall

ta mig ur denna vintervackra
där stjärnor blandas med kristall
vinteräpplen i trälådor med nötta bokstäver
en blank trumpet mot mina läppar

det finns ändå ingen lycka
det finns ändå ingen mening
det finns ändå ingen sanning
att luta sig mot

ta mig ur denna dvala i vinternatten
med gröna sken från himlavalvet
snögubbar i trädgårdar med orangea näsor
frusna rönnbär i kala grenar i stela träd

**