Jag såg på Tony. Första gången vi träffades var det vinter och nu var det redan sommar. Hur hade jag klarat mig utan honom? Jag följde hans blick till Jeks som vecklade ut en filt och bredde ut den på sanden. Det var han som föreslagit att vi skulle till stranden så nu var vi här. Jag, Tony, Jeks och Kiri. Normalt hade jag velat stanna kvar i lägenheten, men jag hade inte varit vid havet förut så jag kunde inte motstå. Vattenmassan bredde ut sig så långt jag kunde se och var fullt av halvnakna människor.

Jeks och Kiri satte sig på filten under det onormalt stora paraplyet. Någon hade sagt vad det kallades men jag kunde inte komma ihåg det. Själv gömde jag mig i de stora kläderna jag hade på mig. Jag kände mig äcklig och ful. Vad skulle folk säga om de såg mina ärriga ben och armar? Alla andra var så fina och fläckfria att jag började ångra att jag följde med. Inte för att jag var den enda som inte sprang runt i badkläder, men det var varmt. Riktigt, riktigt varmt. Jag flyttade mig närmare Tony som stirrade på ett gäng tjejer som slog en boll fram och tillbaka.

Vattnet rörde sig i stora vågor och var nästan hypnotiserande. Jag studerade det i detalj allt som jag tryckte mig närmare Tony. Det skrämde mig men jag kunde inte se bort. Det var så vackert... Tony knuffade bort mig. Jag gnydde.
"Sluta klänga på mig."
"..." Jag flyttade mig en bit men höll hans hand. Den fick mig att känna mig säker. Ett par armar lades över våra axlar och Jeks huvud dök upp mellan oss.
"Vad säger ni, ska vi ta en simtur?" sa han och jag satte mig genast ner. Simma? I vattnet? Jag hoppades att Tony skulle säga nej, men såklart gjorde han inte det. Jag stirrade på havet och väntade på att nånting skulle hända. Efter en liten stund gav Tony ifrån sig ett ljud så jag sneglade på honom. Han såg inte glad ut. Jag snyftade.

"Kom igen..." Jeks hukade sig ner bredvid mig. Jag stirrade på havet som genast blivit mer skrämmande. Om jag gick dit skulle det sluka mig helt.
"Kan du inte simma?" Han fortsatte när jag snyftade igen, "Vill du att jag ska lära dig? Tony gillar dig nog bättre om du kan simma." viskade han.
"Neej!" Jag klängde mig fast vid Tonys ben. Som att jag inte redan visste det.
"Da fuck, lägg av!" sa Tony med hög röst och knuffade bort mig. Jag såg hur han gick iväg mot vattnet och lämnade mig med Jeks.

"Vill du lära dig?" Han försökte klappa mig men jag skyggade undan. Tony hade fått sällskap av tjejerna han stirrat på tidigare. Tårarna rann från mina ögon och blandade sig med svettet på mina kinder. Jag visste inte om Jeks kunde se dem eller inte under kepsen jag fått låna för att inte mitt ansikte skulle synas så tydligt.
"Vill du inte hellre vara där ute och simma med honom?" Gråtandes vände jag mig om och kröp mot Kiri. Han var den enda som kunde beskydda mig från Jeks.

Jag pressade ansiktet mot Fångvaktare och grät i hans knä. Efter ett tag sneglade jag mot Döden och Främlingen i vattnet, och sedan mot boken Fångvaktaren läste. Han läste alltid. Försiktigt petade jag på honom och såg ner på marken.
"Hm?"
"... Kan du simma?" frågade jag tyst.
"Ja..." Jag såg tillbaka på vattnet och vi blev tysta igen.

"Ehm... K-Kiri...?"
"Ja?"
"Kan... Jag lära mig?"
"Lära dig vad?"
"Simma..."
"... Visst." Hans svar gjorde mig glad men han gjorde inget annat än att se på mig. Jag väntade.
"Uhm... Du vill att jag ska lära dig?"
"Ja..."
"Okej antar jag..." Han la ifrån sig sin bok och tog av sig glasögonen och sin asiatiska morgonrocksliknande klädnad. Han hade en fin kropp. Jag var glad att jag hade så mycket kläder på mig...

"Kommer du?" sa han och jag reste mig upp. "Dina kläder kommer bli blöta om du badar i dem..."
"Okej..." Vi såg på varandra.
"Uhm, jag tror Tony inte skulle gilla om hans bil blev blöt..." Varför använde alla alltid Tony som ursäkt för att få mig att göra saker? Jag gillade det inte men det funkade. Med skakiga händer tog jag av mig kläderna och försökte dölja min äckliga kropp. Jag kände mig väldigt naken i badbyxorna de hade gett mig. Sakta följde jag Kiri till vattnet och doppade tårna. Det var kallt och skrämmande. Jag sneglade mot Tony och klev ut i vattnet.

"Eh... Vänta här en stund, jag måste bara kolla..." Kiri gick längre ut och försvann under ytan. Efter vad som kändes som en evighet kom han tillbaka, hostandes och väsandes. Det skrämde mig. Han drog en hand genom håret och såg på mig. Var han verkligen okej? Det verkade så för han sträckte ut handen mot mig och väntade på att jag skulle ta den. Jag förstod inte varför men jag tog den och han ledde ut mig till djupare vatten. Vågorna slog emot min midja och jag kramade darrande hans hand. Jag gillade inte djupt vatten. Att drunkna stod med på listan av saker jag inte alls ville göra i mitt liv. Och det var kallt.

"Är du okej?" frågade Kiri och såg på mig.
"K-kallt..." mumlade jag.
"Åh, vill du gå tillbaka till filten?" Jag såg ner i vattnet och skakade sakta på huvudet.
"Okej... Sätt dig på knä." Här? Jag sneglade bort mot Tony men hukade mig och tog tag i Kiris badbyxor för att dra ner dem. Nästa sekund föll han baklänges och drog ner mig med sig under ytan. Jag kände hur vattnet fyllde mina lungor när jag i panik försökte andas och ta mig upp. Det brände och jag var säker på att jag skulle dö tills Kiri drog upp mig och bankade mig i ryggen. Jag och klingde hårt vid honom hostade upp vatten.

"Är du okej? Vad gjorde du så för?" sa han men jag hörde honom knappt över mitt hostande. Jag hostade, grät och kippade efter luft. Efter ett tag lyckades jag ändå lunga ner mig. Kiri klappade mig på ryggen.
"Är du okej?" Jag nickade. "Varför gjorde du sådär?"
"Du sa åt mig..." mumlade jag. Han var så elak. Han sa alltid åt mig att göra saker men lådsades sen att han inte gjort det för att få mig att se dumm ut.
"Jag sa åt dig att gå ner på knä, inget mer."
"Men..." Jag såg ner på mina fötter genom vattnet som verkade vara ute efter mig.
"Allt handlar inte om sex."
"..."
"På knä igen."
"Men..."
"Du ville lära dig simma." Jag såg bort mot Tony. Skulle han verkligen gilla mig bättre om jag kunde simma? Vattnet slog kallt mot min darrande midja. Jag var inte säker på om det var att jag frös eller var så rädd som fick mig att skaka så okontrollerat.

"Det är okej. Bara, gör inget oväntat..." sa Kiri och fortsatte när jag snyftade, "Du behöver inte lära dig om du inte vill." Nej. Jag kunde inte gå tillbaka till stranden nu. Det här var för Tony. Sakta böjde jag på benen och klängde mig fast hårdare vid Kiris arm. Jag ville verkligen inte drunkna. Han klappade mig på huvudet men det kändes som att han försökte trycka ner mig vilket bara gjorde det ännu värre.
"Där där, vattnet är inte så farligt..." Det räckte mig nu till hakan. "Du måste släppa mig nu. Vi ska öva armrörelser." Vad sa han? Om jag släppte så skulle jag dö! Jag gnydde och höll ännu hårdare i honom. Mina tårar blandades med saltvattnet som stänkte mig i ansiktet. Jag kunde inte sluta skaka.

"Det är inte så farligt..." sa han och suckade. Han måste tycka att jag var värdelös.
"Jag vill inte dö..." kved jag efter ännu en stund.
"Det kommer du inte. Jeks och jag kommer inte låta dig." I ögonvrån såg jag Jeks skratta, vänd mot oss. Varför var alla så elaka? Till slut lyfte Kiri upp mig och kramade mig. Jag ville inte vara där längre. Jag ville hem till Tonys lägenhet där jag var säker.
"Land..." snyftade jag och Kiri bar tillbaka mig till filten. Han försökte sätta ner mig, men vem visste vad han skulle göra om jag släppte honom? Jag ville inte vara ensam...

Det var oväntat skönt. Kiri vaggade mig fram och tillbaka i sitt knä där vi satt. Han höll mig hårt och strök mig över ryggen. Jag var säker, om så bara för en stund. När jag lugnat ner mig sneglade jag bort mot de andra. Tony la precis sin arm runt en av tjejerna men tog bort den när Jeks stänkte vatten på honom. Jag såg bort igen. Kiri nynnade nån av sina konstiga melodier. Vad gjorde jag egentligen? Tony skulle bli arg om han såg mig i någon annans knä så jag försökte putta bort honom från mig. Han släppte direkt och lät mig glida ner bredvid honom. Jag sträckte mig efter den stora tröjan jag haft på mig och kröp ihop inne i den.

"Kiri...?" Jag kikade ut och petade försiktigt på honom.
"Ja?"
"Kan du... Igen?" Hur rädd jag än var så kunde jag inte ge upp. Det var för Tony.
"Lära dig simma?" Han suckade när jag nickade men reste sig upp. "Okej." Jag kröp sakta ut ur tröjan igen och sträckte på mig.
"Du borde äta mer." Jag såg på honom. "Dina revben syns."
"Förlåt..." Jag la armarna om mig själv och såg ner på sanden som brände mina fötter.
"Det är inget att be om förlåtelse för. Du borde bara äta mer."

Vi gick tillbaka till samma ställe som innan och han fick mig att huka mig ner igen.
"Djupa andetag... och lugna ner dig." Jag gjorde som han sa och han la armen om mig. "Prova att lägga dig på rygg." Jag grät igen. "Det är okej, djupa andetag." Han klappade mig igen.
"Jag vill inte dö..."
"Det är okej, jag låter dig inte." Jag såg på honom. Av någon anledning trodde jag honom. Sakta lutade jag mig bakåt och slappnade av. Han höll mitt huvud över ytan så det var okej. Jag höll ögonen stängda och märkte inte när han släppte mig.
"Se. Om du är lugn och avslappnad så kan vattenandarna hålla upp dig själva."

Han sa vad? I panik spärrade jag upp ögonen och försökte sätta mig upp, men försvann genast under ytan. Hostandes klängde jag mig fast vid honom då han lyfte upp mig.
"Ser du? Du måste stanna lugn." Hur hade han tänkt att det skulle gå?
"Det finns spöken?" snyftade jag. Varför hade ingen sagt något innan vi kommit hit?
"Jag tror det. Nu, låt oss sitta ner igen." Jag grät och skakade på huvudet. Jag ville inte vara med några vattenspöken. Utan att riktigt tänka på det försökte jag klättra på honom för att komma bort. Så kände jag hur han satte sig ner. Ett högt skrik rymde från mina läppar.

"Vad håller ni på med?!" Jeks tog tag i mig och drog mig ifrån Kiri. Gråtande och skakande höll jag mig fast i honom när han bar upp mig på land.
"Så så," fortsatte han, "Vad är fel?"
"S-spökeeen..."
"Spöken?" Jag nickade. "Vars?"
"H-han saa... I vattnet..."
"Kiri sa att det var spöken i vattnet? Åh, du ska inte lyssna på allt han säger. De har sina konstiga idéer där han kommer ifrån..." Vi satte oss på filten och var tysta en stund.
"... Det är inga spöken?" snyftade jag, fortfarande i hans famn.
"Nej, bara fisk." Jag kramade mig tyst fast i honom och tänkte.
"Bra."

Tony var fortfarande med tjejerna. Det gjorde mig ledsen att se honom med dem, även fast jag visste att han var normal. Inte en äcklig bög som mig. Jag borde vara van vid det här laget men det gick inte att lådsas som ingenting. Och dessutom hade jag misslyckats. Jag ville verkligen simma men jag verkade vara ett hopplöst fall. Så värdelös...
"Du vill inte lära dig simma?"
"... Jo." Hade han hört mina tankar?
"Åh, så du vill det?" Jag såg ner och nickade. "Okej, kom då." Han bar mig tillbaka till vattnet, där det knappt nådde mig till knäna. Sakta men säkert lärde han mig att simma. Jag hade inte haft så kul på mycket länge.