hur ska man mäkta med livet när livet bara dör vilka själviska förväntningar folk har mage att sätta när dom kräver att jag ska lova

gör inget dumt
gör inget dumt
gör inget dumt

tragikomiken i att inte inse att rösten man har får användas innan det redan är för sent veckor är dagar och dagar är veckor och mina marlboro light silver är alltid slut när jag behöver nikotinet som mest

du skulle ju sluta röka ja fast nej inte nu inte nu när allting bara faller samman och blir kaossmet i hjärnan finns inget att säga inget att göra inget alls att höra när femtiotusen gemensamma vänner håller andan

en blir två blir tre?

och jag vill kräkas upp alla mina ytliga bekantskaper så att jag inte behöver bry mig mer för skiten tar ju fan aldrig slut vi sjunker djupare ner när dom tvångsmatar oss med piller och ideal ingen kan leva upp till

iskallt industriland smälter under min hud jag blöder
ihjäl

skriver brev som aldrig anländer väntar på svar som aldrig kommer dricker kanelte låtsas som om ingenting hände alls att tiden stannade precis efter tolvslaget på nyår när vi kysstes i snödrivan vid hamnen med stukade fötter och stela leder tänk om jag aldrig åkt dit om jag aldrig åkt hem igen

om jag hade stannat

tillbaka till verkligheten i nordtyskland där det regnar slask i evig tid vill dra men vet inte vart allting jag flyr från följer efter hugger med rakblad i akilleshälen fast det sorgligaste av allt

är nog att jag fortfarande väntar på att du ska höra av dig