Ingången är hög och inglasad, dom breda strecken på golvet i varierande färger leder mot något, eller från och plastytan gnisslar under skoklädda fötter, under hjulen för dom som ligger.
Rören dränker krympande korridorer i vitt ljus och visar upp skugglösa mintgröna väggar. Luften är tung och stillastående med stråk av hud och utsikten är avstängd sedan länge.

Surret, när det trycks på en av många avlånga knappar och dubbeldörr, enkeldörr och tung dörr öppnas och bakom stängs ännu en dörr, med glasruta och tunt ståltrådsnät.
Fotriktiga skor och vita byxor och blåa klänningar eller vita kostymer kommer, passerar och skyndar från alla håll och tvålen den luktar ingenting.

I rum tolv drar någon snabbt och hårt i rullgardinen. Den slår runt flera gånger kring stången och smällarna får kvinnan i sängen att vakna. Hon rycker till, stirrar förskräckt tills hon kommer ihåg var hon är. Då sänker hon ansiktet mot bröstet och hukar under landstingsfilten.
Rummen är likadana på alla våningar som byggnadens rymliga hissar stannar vid. Torra händer drar för sängens förhängen. Drar ifrån och ett larm piper på avstånd och ett nära i kanon. Trycket på en knapp får sängen att rycka och hoppa. Det luktar rent, nästan aceton.

I personalrummet stånkar och suckar tvillingkannorna. Bruna heta strålar slår mot botten och fyller till bredden. Röda lampan lyser. På/av/på/av snart är även denna maskin redo att kasseras. Det skramlas med anonyma koppar och plasten kring en bullängd prasslar nyköpt.
Ute i sällskapsrummet skrivs dagens schema upp på tavlan. Whiteboardpennans udd skriker mot underlaget.

I rum tolv längre bort i korridoren får en darrhänt kvinna sitt plastvatten att klucka och skvalpa ner över linoleumgolvet. Morgonronden har precis lämnat henne med sin nyfikna svans av läkarstudenter. Ivrigt raspades varje ord från överläkarens läppar ner på deras block. Hennes ögon är vattnade av tid och stämbanden orörda. I början pratade hon med läkarna som inte hade tid, sedan med sig själv och nu inte alls.

Röda dosetter låter som maracas när någon skyndar förbi utanför hennes dörr. Varje instrument är väl fyllt av gula rundlar och rosa avlånga med bitter eftersmak.

Några våningar ner utanför akutintaget, kraxar en klunga sjuksyrror över morgonciggen. Krokiga led av taxibilar tutar ilsket på varandra. I rum tolv har en ensam kvinnas kropp slutat darra.
Kråkor lyfter från sjukhusets tak, för med sig ännu en insomnad själ.