Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Något om tiden innan poesin



Det var en varm dag. Han hade drunknat
i floden om och om igen. Även hon.
Solens sorgsna strålar smålog åt det
skedda. De behövde vandra hemåt
stegen var så många.

I en timrad stuga tog hon ned
tapeternas olika lager och rullade
ihop de två decennierna. Det var
bara tårar. Enkla sköna sorgsna.
Såsom flera liv.

Hon kokade upp vattnet och tog fram
koppen med de urvattnade blommorna
ur skåpet. Han grillade inte mer. Hon
hörde nästan stegen. Det var märkligt
såsom alltid som om liv kunde stå blixt
blixt still. Det var innan de där två träden
syntes som de älskat så som två
människor kan. Sedan var ljudet av dem
enbart borta. Hon undrade om hon funnits
till.


Men hon för koppen och drar in
varje ton av den där jasminen för
att känna blodet där intill.


Då vaknar solens sorgsna stråle och
hennes döda flämtningar de vill.

Vill bara få leva lite lite till.







Fri vers (Fri form) av smultronbergen VIP
Läst 90 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2013-04-14 19:09



Bookmark and Share


  Jordgubbsodlare
Intighet och tristess i slowmotion där sorgen vältrar minnen, låt vara bra eller dåliga, över en tid som inte står still, men där det kvava möter molvärken och kärlkrampernas löften om kanske storhet. Ibland vaknar man med vänster ben... ;)
2013-04-14

  Stefan Albrektsson
Ljuvligt och sorgset - så skönt och så tungt, och du skriver det nära och levande. Samlar mycket i korta ordvändningar som tex. vid ihoprullandet av decennierna, och koppen med de urvattnade blommorna - starkt och vackert!
2013-04-14
  > Nästa text
< Föregående

smultronbergen
smultronbergen VIP