Det sköra livet. Vad gör man inte för en stund i det?
Samtidigt de storslagna möjligheter som man låtit gå förbi, av lättja, förmodar jag. Timmerhus på höjden, jaktgevär på väggen och gungstol på verandan. Det att betyda något, gravera sitt namn i odödlighet.
Nu strilar regnet ner över gator och torg. Byggnader ligger i vått. Tv:apparaterna sänder blålikt ljus ur fönstren. Vardagen torr, för de allra flesta, men jag tror det talas en massa, i stugorna, dröms.
Solbilderna från Hallandsbyggden, över tidig morgon, genom hagar och skogsbryn. Eken ensam på åkern, rymmer världen på sitt bästa men också den elaka farbrodern och föraktfull expedit på ICA, småaktighet och stulna pengar. Saker man ibland oklokt gör i desperation, för ännu en stund i det. Små plumpar i protokollen.
Det är grått nu men skönt i vinden. Jag vet pundarn säkert kvider, någonstans i skjulen, men också han kämpar för en stund till.