Kärrekens förtroliga grenar, omfamnar himlens blåa hav. Välkomnar barfota vänner, i luftens ärorika sal. Ett myller av blad som berikar, arma deltans marinad. Genom mörka ängar vandrar, en gelik av sten och jord. Syften av leda lemmar, förbrukade av ålderns mod. Kronans nobla majestät, bakom gläntans gnisstrande mull. En ståtlig fri major, med putsade revärer av guld. Blickar ut över hjässor, bejakar knoppars konjunktion. Trygghetens fader, en mor - en kärlekens lund, en syster och en bror.