jag skriver inte dikter längre
spottar mest på gatorna
och har händerna djupt i mina fickor

mina fickor är oändliga
och ibland kryper jag ner
in under naglarna och allt damm

förväntar mig inte att något skall hända
så jag släpper ner mina axlar
och riktar pannan mot marken
sen räknar jag hur lång tid det tar
att slå upp ett hål i asfalten

det tar lång tid att förstå hur ont det gör
att inse sina begränsningar
när inga hål är tillräckligt stora
att gömma sig i