Min lya är, liksom de andras,
en grop i jorden, kall och fuktig – 

men min. Jag är väl som de flesta
andra: ser allmänt rävig ut 

och gör som rävar brukar göra.
Jag kikar ut ur mitt hål, ser solen 

och känner doften av antingen
byte eller fiende. Morrhåren 

putsar jag ordentligt innan utgång,
pälsen slickad och glänsande. 

Pappa är död. Ligger stel i dikes-
renen. Jag var där och tittade 

igår. Han luktar. Jag gick hem. Jag sa
ingenting. Idag vankas det sork.