Låt det bli, en hyllning till livet.
En stunds eftertanke och en stunds fantasi.

Om man följer vägen,
gör alla de rätta valen,
och kommmer ut på andra sidan.
Med berömmelsen och belåtenheten.
Men känslan av, att man kunde levt en dag.

Om man sätter emot strömmen.
Kanske greppar man drömmen.
Man faller som med madplask ner i ett medelmåttans hav.
Har man ändå kanske levt en dag?

Det finns inga tankar så djupa som de jag tänker när jag hör
myrorna som arbetar
och klockor som tickar.
det sätter fart på tanken.

Mina tankar är som en rulltrappa full med folk
vissa stressade, vissa lugna.
När någon kliver på, kliver en annan av
och under tiden de reser hos mig
måste jag hinna få ut varenda viktig sak de någonsin hade att säga

Så om jag ibland inte hittar rätt fråga till tanken, för att få den att uttrycka sig
går den för alltid förlorad.
Och då kanske det är där du hittar mig.
Det är så jag lever en dag.