Detta är underligt...
Bokförläggare gillar
inte korta texter som roar
för stunden, det skall helst vara
digra alster som håller läsaren på halster...
Länge!

De skulle nog var mer ute i livet ibland vanligt
folk, för när jag är där och berättar i nå´n
församling, drar en rolig historia eller läser upp
någon tokrolig limerick, skrattar de rakt ut och
säger bara, mer, fler...

Och då ser jag ju vad som sker med folk
när de roas även bara en kort stund
de blir inte bara glada inombords
de ler sen spontant mer...