Det sitter mellan de sammanbitna
tänderna, i spända käkmuskler
och uppdragna axlar.
Ställer aldrig frågor. 

Med ett namn
så litet att det lätt
tappas bort och glöms. 

Som om det inte fanns,
det som inte kan nämnas. 

I skyttegravarna känner det
alla och de som dött dog
med namnet på tungan.

Jag är skuggan i ögonvrån,
spottet på Jesu rygg,
bortglömd leksak,
sorgkanten under bödelns nagel,
svedan i saltet, tillfällighet. 

Jag är inte du. 

Jag är döden i döendet,
ett skrämt djur,
gruvarbetarens lunga,
hålet i skrovet,
slaktmask, tystnad. 

Jag är inte du. 

Jag är kulan i det döende barnet,
Sodom och Gomorra, dåligt shit,
brända insektsvingar,
luften i venerna. 

Jag är inte du. 

Jag är paniken hos den fallande,
askan i urnan, piskan,
krossad dröm, skuld,
offentlig pissoar. 

Jag är inte du.