Välkommen till min värld. Full av neurotiska tillslag och läckerbitar.
Må din värld vara bättre.
Tiden läker alla sår sägs det.
Men tänk dig att tiden går så fort, att du inte ens hínner med det
nödvändiga.
Tiden kanske inte hinner att läka alla sår.
Dom flesta har jag orskat själv, men vad spelar det för roll.
Ett ordspråk är alltid var det är.
Håller det sina löften.
Kanske jag brutit allför många, så det finns ingen nåd.
Jag sjunger mina egna texter till sånger jag känner igen.
Tycker att det låter bättre. Med tanke på allt jag gått igenom.
Det är säkert också så med alla texter jag publicerat.
Hälften satsat också hälften vunnit.
Vem har vunnit på det?
Jag har nog vunnit hälften av sans och vett.
Vill ha hela kakan. Men det finns dom som äter och äter,
och aldrig blir mätta.
Baka en kaka, men du har inte alla ingridienser.
Pannkaka blir inte ens pannkaka utan alla saker.
Hur kan mitt liv ha blivit ingenting av allting.
Har tiden stulit lyckans barndom, och alla moralkakor jag fått
serverat?
I såna fall tror jag inte på tiden.
Vem kan då läka alla mina sår?
Den som ej förstår får alla sår.
Såren blir värre med åren.
Jag förstår inte mitt lidandes kval.
Blödande tar jag själens dödande.
Svag och tidsbedrövad lägger jag ut denna text.
Till ingen nytta.
Ville bara låta tiden vara overksam.
Så jag kan låta den senare ta itu med mina sår.