Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

att uttrycka något bortom uttryck.

språket har blivit för litet, för snävt.

kanske är det jag som har blivit för begränsad.

kanske fastnar jag i mitt språk, min förståelse av det.
i min önskan om frihet, i min önskan om att
våga stanna i nuet.

när livet blivit ett abstrakt koncept.

det inte längre handlar om rätt, fel, sanning eller falskhet.

min moral är lika transparent som
min desperation förklädd till motivation.

egentligen kanske jag är en av dem som väntar ut

tiden, förändringen, lidandet. det eviga lidandet.
de som håller sig sövda i ett vaket tillstånd.
frånskild, alltid lika separerad.

du har blivit för frågvis.

mina emotionella brister har jag alltid kompenserat med logik.

en logik som inte innefattas i några syllogismer.
som jag nu förstår inte är något annat än mitt förvridna koncept.

behovet av att förstå är så mycket större än behovet att bli förstådd.
men det tycks oviktigt huruvida

jag förstår att du förstår
eller
jag förstår att du aldrig kommer att förstå.

språket är mitt hem, min trygghet.
min fiende och mitt lidande.

språket är min konstitution och mitt självhat.

du vittnar om det större, speglar en aspekt av något som inte kan fattas i ord.






Fri vers av södernatt
Läst 134 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2013-04-20 22:00



Bookmark and Share


  katastrofromantiker
Gah!
Lite slår knut på min egen hjärna här... lite som en favoritgodis man vill äta på länge! Gillar hur du använder språket.
Det är nästan så att varje mening i sig är en egen dikt och på gränsen till "för mycket av det goda". Om det nu kan bli det. Iaf, tåls läsas om ett par gånger!
2013-04-20
  > Nästa text
< Föregående

södernatt