Med ödmjuka ögon ser jag på mina dikter
som spåren av förändrings kliv.
Och med stolt känsla känner jag dom som
små tecken för ett liv.
Men nu hör jag änglarna sjunga ut
och början har blivit till ett slut.
Ty jag var en sten och en ö.
Nu är jag ett regn och en sjö.
Ödet hålls i min hand, springer som en vild
siluett längs en strand, sol varm och mild.
Må lyckan alltid vandra bredvid dig.
Så adjö poter.se. Tack å hej!