på sjukhuset
är drömmarna svagare
skiftar blekt i silver
som undersökningsinstrumenten
den darrhänta läkaren
envisas att
perforera min kropp med

om hans lyckas
är jag döende

men det kommer att dröja
jag tror så

läkarvetenskapen lever
av att sticka hål på
mina sjukdomar

jag lockar dem:
söv mig! så får du operera mej!

jag ropar efter en vitrock som
passerar mej i kulverterna

med myndig och patriarkal röst
talar läkaren mej tillrätta

men det kvittar väl
när jorden

ändå ska gå under snart

då skall Gud visa vad han går för