Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Jag vart medveten om projektet Mars One, ett projekt som siktar att skicka en koloni till Mars, då jag inte har vad som krävs, samt dubbla handikapp så kan jag inte anmäla mig. Men: "En dröm ger tanken vingar..."


Utvald att härda

Jag blev genom en långvarig distinkt system
utvald på grund av jag saknar problem
kompetensen på topp, inga fel i min knopp
för att sätta mitt hopp till en ny himlakropp

Jag åter till kunskapen tränktade till,
Nya idéer att studera in,
Styrkeprov, fysiktest, och allt mer därtill
genomgick jag för att min dröm ska bli till

Jag lärde mig odla, skörda och så,
för mat i vår koloni vi måste få,
jag lärde mig allt om elektronik,
om astronomi, och astronautik.

Efter många års utbildning så stod jag då där
tog avsked av allt som jag håller så kär
sommarens värme, regn liksom vind
Pussade mina syskon + familjer på kind

Skickat husdjur till vänner att vårda dem ömt
sammanställa de minnen jag vårdar så ömt
delat ut mina saker, från mitt förra hem
packat en väska som bars i en rem

Så står jag där redo, hårdför och kall
redo att göra allt som jag skall
för att se till att människor slår rot
hemma på ett främmande himlaklot

Trycket mot kroppen det känns som ett ton
av hårt sammanpressad komprimerad betong
Efter 30 minuter så hände nånting
jag plötsligt kunde sväva ikring

En vecka i rymden, och saknadens makt
nästan oss alla till gränsen har bragt
Våra närmsta människor är radions röst
och nere på Jorden så är det nu höst

3 månader har gått, och livet rullar på
i sina gamla och slitna banor ändå
Skeppet besiktigas för att undvika strul
och nere på Jorden så är det snart jul.

Ett halvår har gått, vi skymtar så smått
målet för resan vi nästan har nått
Jorden den syns knappt som en liten prick
vårdagjämning nästan i månaden Mars mitt.

Skeppet har landat, och vi kliver ur
till en säregen och bister natur
våra kroppar väger knappt en tredjedel
och inte en skymt av vatten vi ser

Vi studsar fram till vår lägenhet
vi tittar ut genom fönstret och ser
en dammig utsikt med en himmel så röd
en iskall öken som troligtvis är död

Vi kommer aldrig till Jorden komma hem
våra kroppar klarar inte av anpassningen
av tyngre gravitation, och ljus så starkt
av jordens sjukdommar vi aldrig har haft

Vi kommer aldrig kunna gå utan dräkt
vi kan inte andas den marsianska fläkt
minusgrader för jämnan, så trist
vatten kommer för oss bli en brist

Vi har blott varandra, vi fyra få
men nån Edens lustgård vi knappast når
Vi måste odla all mat som vi äter där
Tuffa tider, vi härdar, jag lovar och svär.




Bunden vers (Rim) av Johan Brodd
Läst 412 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2013-04-28 02:39



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Johan Brodd
Johan Brodd