Tänker mig det finns två slag av ensamhet.
Den du väljer själv och då kan tänka att
det inte är ensamhet
utan stunder då du är själv.

Samt den som är ofrivillig
och betyder att du saknar
någon eller något
och du känner dig ensam.

Att dagdrömma medan du är på väg någonstans
i mera verkligheten, då gör du dig själv
lätt oåtkomlig, samtidigt möjligt fri till
kontakt från andra i din omedelbara omgivning.

Att sitta med sin elektroniska kontaktyta och fiddla.
Det skapar en sorts alienerande beteende
och är en signal till andra att kom för fan inte och avbryt.
Ty då väcks den björn som sover till liv.

Att börja prata med någon
som läser en bok eller en tidning
blir inte alls lika störd
som den vilken är elektroniskt fascinerad.