En lönn utanför mitt fönster
med gren utan löv och bark
två ringduvor satt där stilla
en meter mellan dem minst

Och fjäderdräkten den lyste
i grått och med rosa bröst
när solens strålar dem smekte
på lönnens kalaste gren

Men plötsligt flytta den ena
och satte sig tätt intill
och kärleksfullt näbbar möttes
i upprepad gång på gång

De vänslades rätt så länge
tills den ena lyfte, flög bort
kvar satt dock den andra
ensam när mötet tog slut

Dock kom den snart tillbaka
och satte sig som förut
och näbbarna möttes åter
i ivrig pussande rit

Rätt länge pågick kalaset
på lönnens kalaste gren
tills båda lyfte på vingen
och flög tillsammans sin väg