en obekymmrad spegelbild fångar upp
fallande lätt i symretisk reflektion
är jag ett skimmer
av lämnade minnen

möter leendet
okomplicerat och varmt
med väl valda ord placerade på ömma fötter
och du vill vandra med mig

du och jag samma morgon
känner vi oss jävligt vuxna
och i ögonblick som nu

förstår jag djupet