Även om vi inte märker det, för att våra tankar är koncentrerade på stora bedrifter och erövringar. Även om vi är alltför upptagna med vår vardag för att förstå hur vår väg har ändrats av honom.
Må vi, när vi är ensamma och deprimerade, ha ögonen öppna för det liv som omger oss: blomman som slår ut, stjärnorna som rör sig på himlen, en fågels sång I fjärran eller barnets röst invid oss.
Må vi förstå att det finns vissa saker som är så viktiga att vi måste upptäcka dem utan någon annans hjälp. Och må vi I detta ögonblick inte känna oss värnlösa: Du håller oss sällskap och är redo att ingripa om vi kommer farligt nära avgrunden.
Må vi trots vår stora rädsla orka gå vidare och må vi trots vårt behov att förklara och förstå allt acceptera det oförklarliga.
Må vi inse att… kärlekens styrka ligger I dess motsägelser. Och att kärleken kan bevaras för att den förändras och inte för att den alltid är stabil och aldrig utmanas.
Och må vi också uppfatta miraklet varje gång vi ser den ödmjuke bli upphöjd och den arrogante bli kväst.
Må vi kunna fortsätta gå med hjälp av kraften I vårt hjärta när benen är trötta och knappt orkar bära oss. Må vi orka gå vidare med hjälp av trons kraft även om vårt hjärta är trött.
ur Manuskriptet från Accra
